För att i någon mån kompensera för det faktum att jag inte var med i Vasaloppet idag gick min helg i skidans tecken. Jag har kollat att en någorlunda snabb åkare klarar ett Vasalopp på 6-7 timmar. Min skidtur fick alltså bli 6 timmar. Men då tillkommer transport till och från snön, 1,5 timmars promenad. Kommer man iväg vid 10 eller kanske 11 så är man hemma strax efter mörkrets inbrott. Eftersom det inte finns några skidspår som är 9 mil inom gångavstånd från mitt hem och att åka runt varv efter varv inte var riktigt aktuellt valde jag en annan lösning. Jag åkte helt enkelt där det inte fanns spår. Och för säkerhets skull hade jag riktigt tunga och klumpiga skidor och skor. Och många och sega uppförsbackar skulle det vara. För att vara på den säkra sidan gjorde jag en liknande tur även på lördagen.
Vad som slog mig var att ingen förutom jag åkte utanför det stora spårsystemet med banor breda som bilvägar. Bara någon mil från staden hittade jag ett omfattande spårsystem som var helt orört. Här kryllade det av folk förr i tiden. Jag har alltid tyckt det varit kul att göra sina egna skidspår. Och så blir jag lite tjurig och envis. Jag behöver minsann inga snöskotrar för att åka skidor! På ett ställe dit man åkte skidor när jag var liten var det massor av folk. Men jag såg bara två personer med skidpjäxor. Deras skidor såg jag aldrig. Dom andra hade åkt bil dit för att sitta i solen och fika. Jag blev så besviken att jag genast drog vidare för att göra nya spår. Kanske någon sportlovsledig vill åka i mina spår till veckan. Man får aldrig tappa hoppet.
Freeride! Det här är ju freeride tänkte jag när jag åkt en stund och kört upp egna spår i den gnistrande snön. Numera är det friåkning som gäller både i utförsbacken och i cykelbutiken. Är det så underligt att skidspåren nästan bara befolkas av medelåldersfolket? Kidsen vill ju ha freeride. Men sedan kom jag på att dom ju är lata också. Tänkte inte på det. Åka så här är ju jättejobbigt. Men när datafolket kommer in i trettioårskrisen står jag där redo med mitt koncept.
Det ska vara träfärgade skidor bestämde jag mig för. Det känns bra att bara se vitt, grönt, brunt och lite grått ibland. Bara naturens färger. Då vill man inte ha knallgula skidspetsar som sticker fram i snön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar